bilagor

Gå till arkivet

KONTAKT

Kundtjänst

Öppettider: Måndag-fredag 08.00-16.00

Besöksadress: Strandgatan 16

Postadress: PB 50
AX-22101 MARIEHAMN

Telefon: +358 (0)18 26026

Mail till nyhetsredaktionen

Kontakta personal

 

Tyck till!

Skicka ett SMS till Ålandstidningen på nummer 04570026026.

Skicka sms!

Vill du tipsa oss eller bara visa oss en bild? Skicka den med MMS till Ålandstidningen på nummer 04570026026.

 

Rss

Vill du hålla reda på vad som är nytt på Ålandstidningens hemsida?

Utnyttja vår RSS-tjänst

10.6.2012 22:00

 

18 kommentar(er) just nu!

Ramlag skulle demokratisera åländsk politik

Alla säger sig vara för en utveckling av Ålands självstyrelse. Men vad betyder det? Hur ska den utvecklade självstyrelsen se ut? Och när ska Åland ha kommit dit?

Den frågan får alla partiledare i sommar i tur och ordning besvara.

Till sitt förfogande har de ledarsidan. Gästspelen publiceras måndagar i alfabetisk ordning efter partinamn. Först ut: Harry Jansson från Centern.

I lördags firade vi ålänningar 90 år av politiskt självbestämmande inom ramen för vår internationellt garanterade autonomi. Mot alla odds har ålänningarna klarat av att lotsa autonomiskutan vidare på ibland direkt stormiga vatten. Otaliga grynnor har hotat färden under de nio decennierna. Ibland har finska nationalistkretsar försökt torpedera den åländska skutan. Ibland har den interna åländska kampen om skutans färdriktning allvarligt skadat den allmänna tilltron till vår egen förmåga att styra oss själva.

Utgångsläget för det första folkvalda parlamentet var vid starten den 9 juni 1922 minst sagt problematiskt. Dels startade Julius Sundblom, Carl Björkman, Johannes Eriksson med flera den åländska resan med bokstavligen tomma händer. Ett nytt politiskt system skulle byggas från början utan stöd från omvärlden.

Dels skulle dessa stapplande steg tas via ett samarbete med den unga nationen Finland. De två parterna skulle i ett slag gå från att vara bittra fiender till att samverka runt självstyrelsens uppbyggnad. Ålänningarna var fortfarande i sina sinnen bestörta över att Nationernas Förbund vägrat accepterat örikets efterlängtade återförening med Sverige. På den finska sidan var inställningen till "landsförrädarna" i de flesta läger ytterst negativ.

Motvinden för de åländska nationsbyggarna kanske bäst beskrivs av att Finlands Högsta domstol (HD) under ett år fällde över 30 åländska lagar. Frågan om i vilken omfattning dessa bakslag mer handlade om politik än juridik från domstolens sida vore värd en djupare analys. Oavsett svaret så krävde motvinden ett enormt arbete och tålamod i Mariehamn. Idag drygt 90 år senare kan vi i alla fall konstatera att HD tillsammans med presidentämbetet upplevs som våra främsta garanter för självstyrelsens fortbestånd inom Finlands gränser.

Vi ålänningar är idag på politisk nivå överens om att autonomin måste ta nästa steg. Den fjärde generationens självstyrelselag vill vi inom åländsk Center ska innebära maximal autonomi på våra egna villkor. Förenklat kan modellen beskrivas som en process där lagtinget övertar behörighet från riksdagen när vi ålänningar själva anser tiden mogen. I självstyrelselagen bestäms även vilka rättsområden som Finland avser att behålla i riksdagens händer med hänvisning till statsgemenskapen. Jämfört med dagens autonomi är det fråga om ett avgörande systemskifte eftersom de åländska krafterna i så fall mer kunde riktas in på hur politiken ska utformas än att försöka övertyga Helsingfors om varför ett övertagande är nödvändigt.

Utmaningen för de åländska politikerna ligger i att bibehålla den redan uppnådda enigheten och samtidigt övertyga sina väljare om att Åland bör ta detta steg framåt. Trumfkortet kan här vara beskedet om att varje utveckling av större betydelse ska tas först efter det att ålänningarna fått säga sitt i en bindande folkomröstning och minst 20 av lagtingets ledamöter ska rösta för reformen. Åländsk politik demokratiseras!

Vi inom åländsk Center är övertygade om att självstyrelsens betydelse bara kommer att tillta under de kommande åren. Svenska språkets tillbakagång inom finsk statsförvaltning är redan idag ett påtagligt problem i den åländska vardagen. Förhoppningsvis har dagens politiska ledare i Helsingfors insett att ålänningarna efter 90 års kamp menar allvar med sina krav på både service och rättssäkerhet på sitt eget modersmål. Saknas denna insikt - eller utvecklas atmosfären åter i en mer finsknationalistisk riktning - tvingas vi ålänningar åter att diskutera Finlands internationella förpliktelser i Ålandsfrågan.

(Nästa måndag i debattserien: Viveka Eriksson, Liberalerna)

Harry Jansson
Publicerad 10.6.2012 22:00
Dela ut |