Vilken resa, Åland

FÖR 90 ÅR sedan i dag tog det första åländska lagtinget sina första stapplande steg. Man bänkade sig vid pulpeterna i lyceets festsal och till sitt förfogande hade man inte en tjänsteman.

Självstyrelsen? Den hade man varken frågat efter eller önskat, man ville ha återförening med Sverige.

Visst var det på många sätt upplagt för att man skulle ge upp i besvikelsen. I stället sa Julius Sundblom, mitt i nederlaget, att vi ska arbeta. Och arbeta, det gjorde man.

I DAG, 90 ÅR senare, är det med ödmjukhet man kan se tillbaka på allt som gjorts. Allt från ett välutrustat sjukhus via den egna flaggan till närdemokratins alla möjligheter är i dag så självklara att vi knappt reflekterar över dem. De bara finns. De har alltid funnits. Men det fanns en tid då flaggor förbjöds, då allt var oklart och då ingen visste om självstyrelsen skulle bli något mer än tysta paragrafer i en lagbok.

DET SOM såg ut som ett värdelöst tröstpris har visat sig bli en fantastisk hävstång för ett ösamhälle i Östersjön.

Självstyrelsen handlar långt ifrån bara om politiken och samhällsfunktionerna. Spåren av den syns snart sagt överallt: i näringslivet, kulturen, idrotten, föreningslivet, kommunikationer.

Åland var för 90 år sedan ett perifert bondesamhälle och en region bland andra i den unga statsbildningen Finland, låt vara extra bråkig. I dag är Åland i många avseenden en mikrostat mellan Sverige och Finland, med ett dynamiskt näringsliv och en till synes ständigt stark inflyttning.

EXAKT HUR stor roll självstyrelsen spelat i omvandlingen är svårt att säga men klart är att den varit avgörande.

Den har gett möjligheter som annars inte hade funnits.

Samtidigt bygger alltihop förstås på att det också finns någon som utnyttjar dessa möjligheter, fortsätter streta framåt och inte slår sig till ro och tror att Åland är ett färdigbyggt Skansen. På det stora hela har det även varit så.

Denna ständiga rörelse framåt har gjort självstyrelsen till vad den är i dag. Den har inte bara överlevt, den har hela tiden tagit nya steg. Ibland har det också tagits steg tillbaka, men sett över tid går riktningen inte att ta miste på.

HUR DEN här färden ska fortsätta är en ständigt aktuell fråga.

Inte minst nu, när ramlagsdebatten gått in i ett mer intensivt skede, med parlamentariska kommittér både på Åland och i Finland. Resan för självstyrelsen de senaste 90 åren har varit otrolig. Allt tyder på att kommande 90 år kan bli minst lika hisnande, om ålänningarna själva vill.

Ett litet startskott går här på ledarsidan på måndag. Det pratas ofta om en utvecklad självstyrelse, men vad menas egentligen?

Den frågan ska partiledarna i tur och ordning svara på i varsin gästledare.

Trevlig självstyrelsedag!