Inte arméns fel att LR sölar med lagändring
Förlängd hembygdsrätt skulle vara en signal om att Åland vill behålla kontakten. Den skulle också göra att åländska ungdomar slipper bli inkallade.
DET ÄR inte första gången ålänningar som förlorat sin hembygdsrätt kallas till värnplikt. I gårdagens tidning berättade vi att det hänt igen.
Två killar som pluggar i Helsingfors har fått besked att de ska rycka in i juni respektive i höst. Den ene förlorade sin hembygdsrätt 2009, den andre 2011. Därför menar nu de militära myndigheterna att de inte längre har rätt till befrielse från värnplikt, i enlighet med de specialregler som Åland och Finland en gång i tiden kommit överens om.
Tvärtom ska de nu behandlas som vilka unga finländska män som helst och svära faneden på lämplig brigad.
ÄR FINSKA armén åter ute och provocerar fredens öar? Det kan vid första anblicken se ut så.
Ändå är det svårt att i det här fallet hitta det lagrum som skulle tyda på att det verkligen är så. Snarare verkar den ha följt de överenskommelser som finns i den här frågan.
Hembygdsrätten är sedan många år automatiskt ett frikort från värnplikt. Men den dag den försvinner kan i princip män, så länge de inte hunnit fylla 30 år, kallas in. Mycket tyder därför på att armén bara läst handboken och agerat därefter.
SÅ BETYDER det att de två åländska männen nu tvingas göra lumpen?
Valet är helt och hållet deras.
De kan redan i sommar skriva sig på Åland. De återfår då sin hembygdsrätt omgående och blir vaccinerade mot inkallelseordern. Om de sedan vill flytta och skriva sig på annan ort igen tar det ytterligare fem år innan hembygdsrätten på nytt tickat bort. Då har de passerat 30 och är utom arméns räckhåll. Fixande och trixande med regelverket? Javisst.
Men det är exakt vad dagens system uppmuntrar till.
MEN DET finns också en annan väg. Den skulle inte hinna lösa något för de här två, men kunde en gång för alla göra att vi slipper den här typen av historier.
Den kunde också föra med sig annat gott.
Denna väg är: Sluta ta hembygdsrätten av folk efter fem år. Vänta åtminstone åtta eller kanske tio år.
Det här är långt ifrån något nytt förslag. Det har valsat runt i olika former i den åländska debatten i många år. Så sent som 2009 kom alla åländska partier i ett parlamentariskt betänkande överens om att göra något åt saken.
Då sa man att studier utanför Åland inte längre skulle räknas med i den tid som leder till förlust av hembygdsrätt.
Man ville skicka en signal till alla ungdomar om att hembygden inte kapar banden i första taget.
OCH SEDAN dess har vad hänt?
Ingenting.
Debatten har kört fast i en oro över vad som kan hända när människor har rättigheter kvar på Åland fast de inte bor här. Dessutom har man varit oense om hur studerande ska definieras och varför just studerande ska särbehandlas.
Detta är frågor som rimligen borde gå att lösa.
För det första verkar oron överdriven.
Handen på hjärtat, hur stor skada kan denna grupp exilålänningar orsaka lokalsamhället? Är det inte snarare en fördel om det finns en tydligare koppling kvar? Steget till återflytt blir då rimligen ännu kortare.
För det andra: Om det finns en risk att det här kan uppfattas som en gräddfil för studerande, jamen låt då förändringen gälla alla!
Det är inte bara studerande som i längre perioder vistas utanför Åland. Många gör det också inom ramen för sina jobb.
ÅLAND HAR en enorm resurs i alla de ålänningar som just nu bor utanför Ålands gränser. Åland borde göra allt för att hålla kontakten till dem och om möjligt locka dem tillbaka.
En förlängd hembygdsrätt skulle inte lösa allt. Men det skulle vara en tydlig gest, som i samma veva skulle göra att åländska ungdomar slutar få brev från försvarsmakten.
Varför inget av det här hänt kan bara regeringen själv svara på.
Att peka på finska armén duger den här gången inte.
niklas.lampi@alandstidningen.ax
Vem tänker på vardagens säkerhet?
DEN FARLIGASTE PLATSEN för en kvinna är i hemmet, brukar man påstå.
Politikers fällande väger lätt mot rättens friande
Staden borde ta sig själv i kragen först
Som läromästare i ekonomisk effektivitet framstår staden just nu som mindre trovärdig.
Välkommet klarspråk
Kvinnor som tar plats i offentligheten möts fortfarande av unkna attityder.
Bästa vapnet mot snabblånehajar är kunskap
Obeslutsamheten håller på att hinna ikapp regeringen
Åland våren 2013 befinner sig i ett tillstånd av försenade regeringsförhandlingar.
De små detaljerna säger så mycket
Finlands diplomatiska etikettval visavi Åland säger mycket om hur man uppfattar autonomin.
Svaveldirektivet en nitlottbåde för ekonomin och miljön
Med kroppen som insats i underhållningen
FRÅGAN OM underhållning måste vara så helt kroppsinriktad infinner sig när man ser se på hur eurovisionsfinalen mer och mer förvandlas till en megamanege för jippon av skiftande slag. Egentligen är det jippona, förahandstipsen och artisthysterin som nu är huvudsaken.
Optimism till sjöss
Flera viktiga tecken på framtidstro kommer nu från Ålands största näring.
Få nyheter i kulturpolitiskt program
Skönt besked för Paf - men en viktig fråga kvarstår
Paf är bättre på spelansvar än branschen. Men vad som hände i fallet med bokföraren är lika oklart i dag som före revisionen.
Ingen smitfil till hållbar ekonomi
Stimulanspratet i Europa handlar ofta om att tyskarna ska betala ännu mer.
Konkurrens är en smart sparmetod
Om samma sak kan fås till lägre kostnad är valet inte svårt.
Ett självstyrelsepolitiskt genombrott
Väl rutet, Thörnroos
Det är bra att ministern sätter ned foten i evighetsfrågan om inmatningstarifferna.
Glöm inte emigrationens rötter!
FRÅGOR OM INVANDRING och integrering av arbetskraft har en tendens att röra upp känslor. Invandrad arbetskraft är ett hot mot jobben och kostnaderna för invandring är stora, säger en del debattörer. Men man glömmer att frågan om in- och utvandring är urgammal. Och att alla ålänningar har både in- och utvandrare i släkten.
Växande Stockholm möjlighet för Åland
Stockholm växer rekordartat. Det är också en spännande möjlighet för grannen Åland.
Tuff uppgift väntar Mia Hanström
Grattis, Paf
Det är välkommet att en av hörnpelarna i det lokala it-klustret andas framtidstro.
Ingen skillnad på Kim Jong-un och Thatcher?
Det är hög tid för partiordförande Camilla Gunell att sätta ner foten.












